|
|||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||
Allmänna konst- och industriutställningen (Stockholmsutställningen 1897) på Djurgården år 1897 var en storslagen uppvisning av vad Sveriges (och Norges - som var i union då) industrialism kunde åstadkomma. Den anordnades av dåvarande kronprins Gustaf, senare kung Gustaf V, med anledning av kung Oscar II:s 25-årsjubileum som regent.
redigera Öppning och invigningVid invigningen deltog Oscar II och "kungens ankomst till utställningen" spelades in på film. Även konungens invigningstal förevigades genom inläsning på fonograf (dock ej av honom själv, utan av en skådespelare med en snarlik röst). En del av Oscar II tal lyder;
Vid öppningscermonin framfördes skalden Carl Snoilskys högtidliga kantat till skapandets ära. Till sina hallar I dånande takt. redigera ArkitekturEtt hundratal spektakulära byggnader och paviljonger uppfördes och fylldes under sommarmånaderna med allehanda utställningsföremål av 3 722 utställare. Ansvarig arkitekt var Ferdinand Boberg. Vid denna utställning visades också de första filmbilderna tagna i Sverige, föreställande kung Oscar II:s ankomst till utställningen. Den, av Ferdinand Boberg och Fredrik Lilljekvist ritade, stora utställningshallen med kupolen och sina fyra minareter med förbindande bryggor till "kronan" var byggd endast i provisoriskt avseende och revs kort efter utställningen. I de två främre minareterna fanns hissar som tog besökare upp till utkiksplatsen, byggnaden var uppemot 100 meter hög. Byggnaden, helt uppförd i trä, är ett bevis på fantastisk ingenjörskonst och magnifik arkitektur som ger Ferdinand Boberg ett erkännande som en av våra allra största arkitekter. Premiärdagen var den 15 maj 1897 och efter ca 4 månader, söndagen den 3 oktober stängde Stockholmsutställningen och de flesta byggnaderna demonterades. redigera Beskrivning av områdetUtställningsområdet omfattade den västra delen av Djurgården(Lejonslätten). Man anlände enklast via Djurgårdsbron, nyrenoverad tillfället till ära, eller via den enklare provisoriska träbron bredvid. Premiärdagen kostade en biljett 10 kronor, men senare sänktes priset till mellan 1,50 och 2 kronor. Omedelbart till vänster när man kom in på området fanns Stockholms stads paviljong, byggd i ett slags nybarock stil. Det var en av de mest uppskattade paviljongerna av kritikerna, eftersom den på ett pedagogiskt sätt berättade om Stockholms utveckling under de senaste åren. Genom statistiska hjälpmedel som diagram och tredimensionella stereogram åskådliggjordes stadens ökande befolkning och minskade sjukdom och brottslighet. Följde man vattnet fanns sedan en fiskeripaviljong, en sagogrotta, och inte minst en kulisstad föreställande "Gamla Stockholm". Att ha historiska miljöer var ett populärt inslag på världsutställningar, och hade förekommit både i Paris och Berlin. Man kunde genom dessa kontrastera den "nya" värld man ställde ut med den "gamla" historiska. Den kontrasten blev ännu tydligare genom att det var i Gamla Stockholm som man visade de nya visuella sensationerna, kinematografen och röntgenstrålarna. Båda var populära medier, som höll stor attraktionskraft på publiken. Mitt på området stod så Ferdinand Bobergs stora industrihall. Inuti den bjöds det industrialiserade samhällets varor ut, i en överdådig marknadsföring. Man följde ett slags överlastad estetik, där mängden varor var någonting spektakulärt i sig. Boberg var också ansvarig för den konsthall som uppfördes, och där ett stort urval av såväl svenska som nordiska och andra internationella konstnärer visades. Ordförande för konstsektionen var prins Eugen, och det är notabelt att såväl akademister som opponenter deltog i utställningen. Man slöt upp kring de nationella och utvecklingsoptimistiska idealen. Utöver dessa största attraktioner fanns en maskinhall, en rundmålningsbyggnad, Liljeholmens paviljong i form av ett jättelikt stearinljus och mycket mer. Till beskådan fanns även en rekonstruktion av 1500-talets Stockholm på utstälningsområdet. I efterhand är det på många sätt beklagligt att utställningsområdet inte förblev en permanent nöjespark som utställningen i Göteborg blev 20 år senare. Stockholms enda nöjespark Gröna Lund förlorar lite av sin dragningskraft eftersom den inte kan ta nya områden i anspråk för attraktioner. redigera LjungbergshallenLjungbergshallen (även kallad Bobergshallen) uppfördes till Stockholmsutställningen 1897. Byggnaden var en av de mest spektakulära byggnaderna inom utställningsområdet och var ca 10 000 kvadratmeter stor. Förebilderna är Eiffeltornet och den engelska motsvarigheten Crystal Palace. Stålskelettet är gjort i jugendstil och väggarna bestod från början av ett kanvasliknande material. Det släppte igenom ljuset och man kunde ana vad som hände innanför de målade väggarna - rosa utanpå och blå inuti. Byggnaden var ritad av Fredrik Boberg och konstruerad av Fritz Söderberg. Stålet kom från Domnarvets Jernverk och såldes till mässan genom disponent Erik Johan Ljungberg för 250 000 kr - men Ljungberg köpte sedermera tillbaka hallen på anbud för 61 000 kronor och monterades ner och fraktades på järnväg till Borlänge och sattes upp kring de första pappersmaskinerna vid Kvarnsvedens pappersbruk. De första delarna anlände till Borlänge Trettondag jul 1898. Disponent Ljungberg hade nämligen för Stora Kopparberg AB:s räkning i uppdrag att bygga ett pappersbruk vid Kvarnsvedsforsen i Dalälven. redigera Spår av utställningen 2008Av de många paviljonger finns blott ett fåtal kvar idag. En del lär ha sålts till välbeställda stockholmare med sommarhus. Kvar på Djurgården finns idag emellertid Skånska gruvan av arkitekten Gustaf Wickman, Biologiska museet, Villa Lusthusporten och naturligtvis Nordiska museet som under utställningen ännu inte var fullbordat. Bobergs utställningshall monterades ned när utställningen stängde och köptes av Stora Kopparberg i Borlänge. Därefter byggdes den åter upp på Kvarnsvedens industriområde, dock med ett mer ändamålsenligt utseende. Hallen är nu rivningshotad. redigera UtgrävningarFör närvarande (sommaren 2008) pågår arkeologiska utgrävningar på den lilla konstgjorda holmen som anlades i samband med Stockholmsutställningen 1897. Här fanns en mycket omtyckt rekonstruktion av Helgeandsholmen i Stockholm på 1500-talet. Rekonstruktionen var utförd i skala 1:2, alltså halva storleken. Utgrävningarna utförs av Historiska museet och man kan själv delta aktivt. Museet och utgrävningsplatsen har kopplats samman genom ett “medialt fönster” där alla kan se varandra och samtal i realtid. redigera Bildgalleriredigera Externa länkar
redigera Referenser
redigera Se även |
| All Right Reserved © 2007, Designed by Stylish Blog. |