De tre kungadömena.html |
| | | ca | | | de | | | en | | | es | | | fr | | | it | | | nl | | | no | | | pl | | | pt | | | ru | | | ro | | | fi | | | sv | | | tr | | | vo | | |
| |  |
| Kinas historia – tidsaxel |
|---|
| Förhistorisk tid |
| Xiadynastin 2070–1600 f.Kr. |
| Shangdynastin 1600–1046 f.Kr. |
| Zhoudynastin 1046–256 f.Kr. |
| Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr. |
| Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr. |
| Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr. |
| De krigande staterna 481–221 f.Kr. |
| Qindynastin 221 f.Kr. – 206 f.Kr. |
| Västra Handynastin 206 f.Kr. – 24 e.Kr. |
| Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr. |
| Östra Handynastin 25–220 |
| De tre kungadömena 220–280 |
| Jindynastin 265–420 |
| De sexton kungadömena 304–439 |
| De sydliga och nordliga dynastierna 420–589 |
| Suidynastin 581–618 |
| Tangdynastin 618–907 |
| De fem dynastierna och De tio rikena 902–979 |
| Liaodynastin 916–1125 |
| Jindynastin 1115–1234 |
| Songdynastin 960–1279 |
| Yuandynastin 1271–1368 |
| Mingdynastin 1368–1644 |
| Qingdynastin 1644–1911 |
| Republiken Kina 1912–1949 |
| Andra sino-japanska kriget 1937–45 |
| Kinesiska inbördeskriget 1927–49 |
| Folkrepubliken Kina 1949– |
De tre kungadömenas period (三國 eller 三国; på pinyin Sānguó) avser den period i kinesisk historia från 220 (då Wei grundas och den siste kejsaren av handynastin tvingas abdikera. Även 184 då de gula turbanernas uppror började används som startdatum) till 280. Perioden var en tid av krig och stagnation och brukar räknas som Kinas mörka medeltid men är ändå en inspiration för populärhistoriskt intresserade personer eftersom perioden gett upphov till berättelser om krig, hjältar och kärlek.
Efter Handynastins fall delades Kina i tre kungadömen: Wei (också kallat Cao Wei) i norr, Shu (också kallat Shu-Han) i sydväst och Wu (även benämnt Östra Wu) i söder.
De gula turbanernas uppror kom att ödelägga stora delar av norra Kina. Flera generaler slöt sig samman för att slå ner upproret. En av dessa var Cao Cao som kom att kontrollera stora delar av norra Kina och grundade Wei i norr (och tog sig regeringsnamnet Taizu). När han dog 220 efterträddes han av sin son Cao Pi som tvingade den sista hankejsaren Xian att abdikera.
221 utnämnde sig Liu Bei till hankejsare i ett försök att återupprätta handynastin. Hans rike kom att kallas Shu eller Shu-han. Sun Quan kom att regera i Wu som innefattade sydöstra delarna av Kina
De tre rikena gick efter en kort period under, Shu erövrades av Wei 263, En krigsherre från Wei som grundade Jindynastin. Wu erövrades 280.
Perioden är skildrad genom biografier över de viktigaste historiska personerna från denna period i boken Krönika över de tre kungadömena (三国志, Sānguó zhì). Boken är skriven på klassisk kinesiska och sammanställd av Chen Shou (陈寿) och följer den traditionella formen för de dynastiska historieskrivningarna[1] där personerna beskrivs i fallande hierarkisk ordning med kejsarfamiljen först och vanliga människor sist.
redigera Några kända historiska personer
- Cao Cao (曹操)
- Li Jue (李傕)
- Lü Bu (吕布)
- Liu Bei (刘备)
- Guan Yu (关羽) - tillbeds som en krigsgud av daoister och förekommer som motiv för ca 30 cm höga keramik- eller bronsstatyer. Alltid avbildad med långt skägg, grön kappa och ett spjut.
- Zhang Fei (张飞)
- He Jin (何进)
- Ding Yuan (丁原)
- Dian Wei (典韦)
- Zhuge Liang (诸葛亮)
- Zhang Yan (张燕)
- Zhou Tai (周泰)
- Sun Quan (孫權)
- Gongsun Zan (公孙瓒)
redigera Noter
- ^ Enligt den kinesiska traditionen skriver den efterföljande dynastin föregående dynastis historia utifrån anteckningar gjorda av den föregående dynastin, historien samlas sedan i en bokserie.
