Fysisk planering är en inriktning inom arkitektur som behandlar hur mark används för olika aktiviteter och byggnader, och de metoder som används för att styra markanvändningen. När arkitekter ritar husen och insidan i dessa är det planarkitekterna (fysiska planerare), planingenjörer eller landskapsarkitekter som ritar var husen ska stå och hur de ska stå i förhållande till varandra. Fysisk planering omfattar även utformningen av bebyggelsestruktur, grönstruktur, infrastruktur, arbetsplatsområden etc.
Fysisk planering som företeelse i Sverige kan härledas ända tillbaka till 1600-talets stadsplaneläggningar (rutnätsstaden) och i en vidare mening ända tillbaka till medeltiden genom Byggningabalken i Svea Rikes Lag. Ett av de övergripande målen för den fysiska planeringen är att planera för en ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar utveckling av den fysiska miljön och dess invånare.
redigera Utbildning inom fysisk planering
I Sverige finns ett utbildningsprogram för fysisk planering vid Blekinge Tekniska Högskola i Karlskrona. Dessutom finns ingenjörsutbildningar med inriktningar mot fysisk planering vid bland andra Lunds tekniska högskola, Chalmers, KTH, Högskolan i Gävle och Luleå tekniska universitet och många arkitektutbildade väljer att fördjupa sig inom fysisk planering.
|