Generalkvartermästare.html

Generalkvartermästare, senare även överstekvartermästare, förr benämning på den officer, som i fält hade ledningen av en armés marsch och förläggning, befästningars uppkastande och belägringars utförande m.m.

Titeln bars första gången i Sverige av Arendt Asserij, som 8 juli 1579 fick beställning som generalkvartermästare över allt krigsfolket i Livland. När senare en fältfortifikationsstat anställdes vid varje armé, blev generalkvartermästaren dess chef, men fortfor att såsom sådan tillhöra även generalstaben; och när slutligen en fortifikationsstat upprättades även hemma i landet, övergick benämningen också till dennas främste man, och i Sverige kallades sedan chefen för Fortifikationen så ända till 1812.

redigera Se även

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).