Global uppvärmning.html
 
| ca | de | en | es | fr | it | nl | no | pl | pt | ru | ro | fi | sv | tr | vo |


 

Globala medeltemperaturer från 1856 till 2006.
Avvikelser i den globala medeltemperaturen under perioden 1995 till 2004 med hänsyn till medeltemperaturer från 1940 till 1980.

Med global uppvärmning avses den observerade ökningen i medeltemperatur av den lägre atmosfären och haven sedan 1900-talets början samt dess förutspådda fortsättning.

Medeltemperaturen i atmosfären nära jordens yta steg under 1900-talet med 0,74 ± 0,18 grader Celsius.[1] FN:s klimatpanel, Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) slår fast "att det är mycket sannolikt att merparten av den observerade temperaturökningen sedan mitten av 1900-talet beror på människans utsläpp av växthusgaser".[2] Naturliga fenomen som variationer av solaktiviteten kombinerat med vulkaner har förmodligen haft en liten värmande effekt från den förindustriella tiden fram till 1950 och en liten nedkylande effekt från 1950 och framåt.[3][4] Dessa grundläggande slutsatser har skrivits under av över 30 ledande vetenskapliga organisationer och akademier inklusive samtliga G8-länders nationella vetenskapliga akademier.[5][6][7] Medan individuella vetenskapsmän har uttalat meningsskiljaktigheter över vissa av IPCC:s slutsatser,[8] står den överväldigande majoriteten av vetenskapsmän som arbetar med klimatförändring bakom IPCC:s huvudslutsatser.[9][10]

Ett mått på den ökade koncentrationen av växthusgaser och andra antropogena och naturliga klimatändringar är klimatkänsligheten. Den mäts genom observerat klimat[11] och estimeras genom simuleringar med hjälp av en klimatmodell. Känsligheten uttrycks vanligen genom den förväntade temperaturskillnaden i grader Celsius vid en fördubblad koncentration av koldioxid i atmosfären. De nuvarande forskningsrapporterna uppskattar klimatkänsligheten till att ligga i spannet 1,5 till 4,5 °C. Modeller som använts av FN:s klimatpanel, Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), hävdar att den globala medeltemperaturen skulle öka med mellan 1,4 och 5,8 °C under tidsspannet 1990 till 2100. Osäkerheten i undersökningarna förklaras bland annat med svårigheten att beräkna framtida utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Dessutom tillkommer osäkerheten hos modellerna själva.

Innehåll

redigera Terminologi

Begreppet "global uppvärmning" är ett specifikt fall av den mer generella termen "klimatförändring", där även "global avkylning" (vilket inträffar under istider) ingår. I princip gör termen "global uppvärmning" ingen skillnad på orsakerna, men i nuvarande språkbruk är i allmänhet en mänsklig inblandning underförstådd. Dock använder UNFCCC begreppet "klimatförändring" för förändringar orsakade av människan och "klimatväxlingar" för andra förändringar. [12] Även ordet antropogena förekommer för att beteckna förändringar som orsakas av mänsklig aktivitet (AGW - Antropogenic Global Warming).

redigera Historisk uppvärmning av jorden

Två årtusendens ytmedeltemperatur enligt olika rekonstruktioner, vilka utjämnats på en tioårsskala. Det outjämnade årliga värdet för 2004 är utsatt som jämförelse.

Jämfört med perioden 1860 - 1900 har den globala temperaturen på land och i haven stigit med 0,75 °C enligt de temperaturmätningar som utförts. Sedan 1979 har däremot landtemperaturen ökat dubbelt så mycket jämfört med ökningen i haven (0,25 °C/decennium respektive 0,13 °C/decennium (Smith, 2005). Temperaturen i den lägre troposfären har ökat med 0,12 och 0,22 °C/decennium sedan 1979 enligt satellitmätningar. Under ett eller två årtusendena som föregick 1850, tror man att temperaturen har hållit sig på en relativt stabil nivå (+/- 2 °C), med vissa regionala fluktuationer som den lilla istiden och den mer globala medeltida värmeperioden där spår från den finns på alla jordens världsdelar.

Enligt beräkningar av NASAs Goddard Institute for Space Studies var 2005 det varmaste året sedan säkra, omfattande mätningar gjordes tillgängliga i slutet av 1800-talet. Det tidigare rekordet från 1998 överträffades med några hundradels grader, trots att 2005 inte upplevde någon El Niño. [13] Liknande beräkningar gjorda av World Meteorological Organization och Climatic Research Unit kom fram till att 1998 fortfarande var det hittills varmaste året, men att skillnaden mellan 1998 och 2005 ligger inom felmarginalen. [14]

redigera Orsaker till den pågående globala uppvärmningen

Demonstration i Stockholm mot global uppvärmning, april 2008.

Klimatologerna är överens om att temperaturen på jorden blir högre. Det finns flera tänkbara orsaker till en sådan uppvärmning, dels naturliga "interna" processer och dels kan den ökade värmen vara en reaktion på "externa" orsaker som variationer i solaktiviteter eller vulkaniska utbrott. De exakta orsakerna till de pågående klimatförändringarna är mål för omfattande forskning, men rådande konsensus bland klimatforskare är att det troligen är växthusgaser från mänskliga aktiviteter som orsakat merparten av den temperaturökning som skett under perioden sedan industrialiseringen inleddes. Sambandet är extra troligt för de senaste 50 åren vilket är den period för vilken man har bäst mätvärden. Exempel på mänsklig inverkan är eldning med fossila bränslen, skogsavverkning och köttproduktion.

IPCCs fjärde klimatrapport från 2007 säger att "det är mycket troligt att merparten av den iakttagna ökningen av jordens medeltemperatur härrör från den iakttagna ökade koncentrationen av antropogena (människogenererade) växhusgaser.[15].

Om man, utan andra förändringar, hade tillfört koldioxid (CO2) eller metan (CH4) till jordens atmosfär, hade jordytan blivit varmare. Det är dessa växthusgaser som skapar den naturliga drivhuseffekten, som är helt nödvändig för liv på jorden. Utan den hade jordens ytmedeltemperatur varit cirka 30 grader lägre än idag. Det är därför inte korrekt att diskutera huruvida man "tror på" eller "motsätter sig" teorin om att, andra faktorer undantagna, växthusgaser bidrar till jordens uppvärmning. Snarare handlar debatten om vad nettoeffekten av ökningen av växthusgaser kommer att bli, när man tar med andra bidragande eller förmildrande faktorer i beräkningarna.

Ett exempel på en betydande bidragande faktor för värmebalansen är albedot från ismassor. Den ökande koncentrationen av koldioxid i atmosfären värmer upp jordytan och leder till att ismassorna vid polerna smälter. När isen smälter, tar land och vatten dess plats. Både land och vatten har mindre reflektionsförmåga än is och kommer att absorbera en större del av solenergin. Detta leder till högre uppvärmning, vilket i sin tur leder till ökad smältning och så vidare.

På grund av den inneboende trögheten i havens värmedepåer samt de långsamma reaktionerna från andra indirekta faktorer befinner sig jordens nuvarande klimat inte i jämvikt. Även om växthusgaserna hade stannat på nuvarande nivåer hade värmen fortsatt att öka ytterligare 0,5 °C till 1,0 °C innan jämvikt uppnåtts.

redigera Förvärrande faktorer

Den globala uppvärmningen leder till att stora områden i Sibirien som länge legat i permafrost nu börjar att tina. När permafrost släpper, kan organiskt material som varit nedfruset frigöras och börja brytas ner. Detta skulle bidra till utsläpp av växthusgaser som frigörs i nedbrytningsprocessen, inklusive metan. En annan faktor som kan förstärka uppvärmningen är att varmare klimat leder till minskad tillgång på fruset vatten. I form av snö och is reflekterar vatten en stor del av den inkommande solstrålningen. Om snön och isen försvinner träffar strålningen istället marken som värms upp ytterligare.

Av de förvärrande faktorerna bekymrar sig klimatforskarna allra mest för en framtida upptining av permafrosten i Arktis. Man beräknar att det i den permafrosten finns ca 1 000 miljarder ton koldioxid bundet i organiskt material. [16] Därtill tillkommer ca 70 miljarder ton metan i norra Sibirien som är en mycket starkare växthusgas än koldioxid. Permafrosten har varit intakt ända sedan senaste istiden avslutades för 10 000-11 000 år sedan och den anses binda mer växthusgaser än vad världens träd och växter gör tillsammans. De senaste åren har det kommit tecken på att permafrosten redan har börjat tina och det kan bli förödande för jordens klimat. Ökar jordens medeltemperatur med över 2,0 grader kan en fortsatt upptiningsprocess bli oåterkallelig. Det globala klimatet kan hamna i en spiral där uppvärmningens hastighet accelererar allteftersom mer och mer av permafrosten tinar, oavsett vad människorna gör. Processen blir med andra ord självförstärkande. Skulle människan misslyckas med att minska utsläppen markant beräknas den tinande permafrosten att så småningom varje år avge mer växthusgaser än alla flygplan, bilar och båtar gör tillsammans. [17].

Ett annat orosmoment är de stora mängder metanhydrat som finns lagrade som klatrat framför allt under oceanerna. Metanhydrat är fruset vatten som innehåller metangas inom kristallstrukturerna. Klimatforskarna anser att uppvärmning ökar risken för att stora mängder metangas frigörs, vilket i så fall kan leda till att den globala uppvärmningen ökar bortom kontroll. Stora utsläpp av metanhydrat beräknas (bortsett från andra orsaker till uppvärmningen) kunna höja jordens medeltemperatur med 5 grader C. Många forskare tror att stora utsläpp av metanhydrat har spelat stor roll i stora klimatsvängningar i det förgångna. Teorier finns också om att utsläpp av metanhydrat var huvudorsaken till det massutdöende som inträffade vid övergången mellan Perm och Trias för drygt 250 miljoner år sedan och var det största massutdöende vi känner till. Dessa teorier har dock inte verifierats.

redigera Växthusgaser i atmosfären

Sambandet mellan koldioxidkoncentration och global medeltemperatur under de senaste 650 000 åren. Förhållandet innebär att en temperaturökning utlöser en ökning av koldioxid i atmosfären med en fördröjning av omkring 800 år.[18]
Antropogena utsläpp av växthusgaser år 2000, uppdelat på olika sektorer.

Atmosfärens växthusgaser släpper genom kortvågig strålning från solen. Däremot absorberar gaserna en del av den långvågiga värmestrålning som jorden sänder ut i form av svartkroppsstrålning. Den viktigaste växthusgasen är vattenånga som ensamt står för c:a 75 % av växthuseffekten. De atmosfäriska koncentrationerna av koldioxid och metan har ökat med 31% respektive 149% sedan tiden före industrialiseringen, det vill säga från ca 1750. Koncentrationerna är avsevärt högre jämfört med någon tidpunkt under de senaste 650 000 åren, vilket är den tidsrymd som forskarna har kunnat ta fram pålitligt dataunderlag genom arktiska och antarktiska isborrningar. Klimatexperter uppskattar att senast Jorden hade så höga halter var för 40 miljoner år sedan. Ungefär tre fjärdedelar av de antropogena utsläppen av koldioxid under de senaste 20 åren kommer från förbränning av fossila bränslen. Kvarstoden av människoorsakade utsläpp kommer övervägande från ökad markexploatering, främst avskogning. [19]

De längsta oavbrutna instrumentella mätningarna av koldioxidhalter inleddes 1958 på den hawaiianska vulkanen Mauna Loa. Sedan dess har forskare uppmätt en ökning på 21%. De inledande mätningarna visade 315 ppm, att jämföra med en koldioxidhalt på över 380 ppm 2006. [20] [21] Det fanns vissa månatliga avvikelser som bröt av mot den årliga stigande trenden, speciellt under den norra hemisfärens senvår, då växtperioden konsumerar en del av atmosfärens koldioxid. En av de första forskarna som gjorde kopplingar mellan atmosfärens koldioxidhalt och dess medeltemperatur var den svenske naturforskaren och kemisten Svante Arrhenius[22] med syftet att försöka förstå istiderna. Svante Arrhenius lade fram sin hypotes redan 1897 men den fick inget egentligt genomslag i debatten förrän 90 år senare.

Metan, som är den huvudsakliga beståndsdelen i naturgas, kommer in i atmosfären dels genom biologisk produktion och dels läckor från naturgasledningar och annan infrastruktur. Vissa biologiska källor är naturliga, som sumpmarker, termiter och skog[23], medan andra är introducerade av mänskligt jordbruk, som till exempel risfält och förbränning av biomassa. [24]

Klimatforskare räknar med att koldioxidhalten kommer att fortsätta öka, men hur kurvan kommer att se ut är beroende av den framtida ekonomiska, sociologiska och teknologiska utvecklingen. IPCC-rapporten Special Report on Emissions Scenarios framställde ett antal scenarier där man försöker beräkna framtida koldioxidhalter. De olika scenarierna ger värden från 541 till 970 ppm år 2100. [25]

Globalt sett kommer majoriteten av antropogena utsläpp av växthusgaser från förbränning av fossilt bränsle. Resten förklaras till stor del av "fugitive fuel" (bränsle som konsumeras vid framställning och transport av bränsle), utsläpp från industrin samt utsläpp från jordbruk, dessa bidrog 1990 med 5,8%, 5,2% respektive 3,3% av den totala utsläppsmängden. [26] Ungefär 17% av utsläppen beräknas komma från bränsleförbränning vid framställandet av elektricitet. Globalt står köttproduktion för 18% av växthusgasutsläppen[27], detta inklusive utsläpp från foderproduktionen. En vanlig mjölkko släpper ut 100-130 kg kilo metan per år.källa behövs Ett kilo metan bidrar lika mycket till växthuseffekten som 21 kg koldioxid gör.

Andra källor till utsläpp kan i framtiden vara frisläppandet av metangas som väntas komma av smältningen av de torvmossar i Sibirien som för tillfället ligger under permafrost. De uppskattningsvis upp till 70 000 miljoner tonnen kan leda till en avsevärd ökning av metangaskoncentrationen i atmosfären. [28]

redigera Teorier om variationer i solaktiviteten

Växlingar i solaktivitet de senaste 30 åren.

I den tredje sammanfattningen av IPCCs huvudrapport (IPCC Third Assessment Report ("TAR")) redogjordes resultatet av studier på klimatmodeller, som visade att förändringar i solinstrålning inte kan förklara de senaste 40-50 årens temperaturrekord. [29] Studierna visade att vulkanisk aktivitet och solaktivitet skulle kunna förklara hälften av de observerade temperaturvariationerna före 1950, men nettoeffekten av sådana naturliga aktiviteter har varit mer eller mindre neutrala sedan dess. [30] Noga räknat är klimatförändringen orsakad av växthusgaser sedan 1750 uppskattad till att vara åtta gånger större än effekterna av en ökad solaktivitet under samma tidsrymd. [31]

Sedan TAR:en publicerades 2001, har en del studier (Lean et al., 2002, Wang et al., 2005) framkastat att förändringar av solinstrålningen sedan den förindustriella tiden är tre eller fyra gånger mindre än vad simuleringarna som användes i TAR:en gjorde gällande (Hoyt and Schatten, 1993, Lean, 2000.). Andra forskare [32] tror att man underskattat solens roll och uppskattar att solaktiviteter står för 16 till 36% av den nuvarande uppvärmningen. Ytterligare andra [33] har hävdat att gensvaret på moln och andra processer förstärker den direkta effekten av variationerna i solaktivitet, vilket om det skulle stämma också skulle tyda på att följderna av solaktivitet skulle vara underskattade. I allmänhet graderar forskarna nivån på den vetenskapliga förståelsen för förhållandet mellan variationer i solaktivitet och den observerade uppvärmningen som "mycket låg". [34]

Den nuvarande nivån av solaktivitet är historiskt sett hög. Solanki et al. (2004) hävdar att de senaste 60 till 70 årens solaktivitet är den högsta på 8000 år. Muscheler et al. håller inte med utan bedömer att liknande nivåer har funnits vid åtskilliga tillfällen under de närmaste årtusendena [35] Solanki gör sammanfattningen baserat på sin analys att det finns en 92 procents sannolikhet att solaktiviteten kommer att öka de kommande 50 åren. Även forskare på Duke University gör bedömningen att mellan 10-30% av de senaste 20 årens uppvärmning är orsakad av ökad solaktivitet. [36] I en genomgång av rådande litteratur slog Foukal et al. (2006) fast, dels att variationerna i solinstrålning är för små för att ge någon nämnvärd effekt på den globala uppvärmningen under de senaste 20 åren, dels att det inte finns några bevis för en nettoökning av solstrålning under samma period. [37]

redigera Andra teorier

Andra hypoteser och teorier har framkastats för att förklara den pågående uppvärmningen, däribland:

  • Varierande kosmisk strålning har påverkat molntäcket.[38]
  • Nuvarande temperaturmätningar är felaktiga, påverkade av fenomenet urbana värmeöar.[39]

IPCCs senaste rapport menar att ovan nämnda teorier är alltför osannolika för att förklara den pågående uppvärmningen av jordens klimat.källa behövs

redigera Hur eniga är forskarna?

IPCCs slutsatser om anropogen klimatförändring är rådande konsenus bland klimatforskare:

  • Den engelskspråkiga Wikipediaartikeln Scientific opinion on climate change räknar upp 32 vetenskapliga organisationer som stöder IPCCs slutsatser om antropogena klimatförändringar. Två organisationer reserverar sin uppfattning. En av dem är American Association of Petroleum Geologists som fram till juli 2007 var den enda namnkunniga vetenskapliga organisation som kritiserade IPCC, men som då efter påtryckningar från medlemmar backade till att inte ta ställning.
  • Naomi Oreskes, professor på University of California i San Diego, publicerade i tidskriften Science en studie där hon undersökt sammanfattningarna av de 928 vetenskapliga artiklar i en databas över vetenskapliga artiklar som använt "global climate change" som nyckelord mellan 1993 och 2003. Av dessa stödde 75 procent explicit eller implicit konsensusuppfattningen om att uppvärmningen är antropogen. Övriga artiklar handlade om metoder eller förhistoriskt klimat och tog därför inte ställning.[40] Professor Oreskes sammanfattar undersökningen med att publicerade klimatforskare delar IPCCs bedömning av uppvärmningens orsaker.

Samtidigt finns ett antal kritiska röster, även från forskare:

  • Flera namnlistor som kritiserar IPCC har publicerats. Listan med flest namn kallas Oregonpetitionen och fick 31 000 signaturer varav 9 000 angav sig ha en doktorsgrad. Listan cirkulerade för påskrift mellan 1999 och 2001 och dess huvudsakliga syfte var att förmå USA att inte skriva på Kyotoavtalet. Petitionen var också skeptisk till IPCCs uttalanden om antropogen klimatförändring. Oregonpetitionen har kritiserats för att ha gett ett falskt sken av att ha stöd av National Academy of Sciences (NAS) genom att ha en bifogad artikel formaterad som en artikel ur en NAS-tidskrift och genom att ha en tidigare ordförande för NAS, Frederick Seitz, som avsändare. Också själva namnlistan kritiserades för bristande kontroll av autenticiteten på undertecknarna. Scientific American har uppskattat att petitionen i verkligheten stöddes av cirka 200 klimatforskare, baserat på en stickprovsundersökning genomförd år 2001 på 30 av de 1 400 undertecknare som påstod sig ha en doktorsgrad i en klimatrelaterad forskningsgren.
  • NIPCC (Nongovermental International Panel on Climate Change) bildades i början av 2008 med över 400 källa behövs klimatforskare som är kritiska till faktapresentationen och slutledningarna i IPCCs rapporter. Huvuduppfattningen är att de observerade klimatförändringarna kan förklaras utifrån naturliga variationer i solaktiviteten. Enligt NIPCC styrs klimatet av solaktivitetens påverkan på molnbildningen i jordatmosfären som i sin tur styr temperaturen på vår planet. Bakom NIPCC finns framlidne Frederick Seitz (se Oregonpetitionen ovan) och atmosfärfysikern Fred Singer. Den senare är känd inte bara för sin skepsis mot den antropogena klimathypotesen utan också för sin skepsis mot ett samband mellan passiv rökning och lungcancer och för sin skepsis mot ett samband mellan freoner och ozonskiktsuttunning. Cigarettillverkaren Philip Morris och oljebolaget Exxon Mobile har finansierat några av de organisationer Fred Singer samarbetat med.[41]

redigera IPCC 2007

Under 2007 presenterade FN:s klimatpanel IPCC sin fjärde rapport (egentligen flera delrapporter) om den globala uppvärmningen. Rapporten där ca 2500 forskare (varav c:a 3-400 klimatologer) och tjänstemän från 130 länder deltagit i förarbetena anser att det är åtminstone 90 % säkert att mänskliga aktiviteter ligger bakom uppvärmningen som nu beräknas till ca 0,75 grader senaste 100 åren. Temperaturförändringar av den här storleken har förekommit tidigare i historien, men aldrig under så korta tidsperioder. Detta påstående är dock kontroversiellt bland en del forskare. Den stora nyheten jämfört med 2001 års resultat är att man nu är mycket säkrare på sina slutsatser om orsaken till uppvärmningen och i och med 2007 års rapport har åsikter som avfärdar människans roll i den globala uppvärmningen fått minskat stöd. Enligt IPPC är också effekterna av uppvärmningen på klimatet och naturen redan markanta med fler översvämningar, extrema värmeböljor, smältande glaciärer etcetera. Förändringarna går t.om fortare än väntat. [42]

Uppvärmningen under det kommande seklet beräknas globalt bli mellan 1,8 och 4,5 grader, i värsta fall ända upp till 6,4 grader. Den stora osäkerhetsmarginalen beror på att ingen vet hur mycket utsläppen av växthusgaser kommer öka/minska kommande seklet och hur stor effekt de olika förstärkande effekterna som t.ex tinande permafrost kommer att ha. I de mest pessimistiska prognoserna är det de förstärkande processerna i naturen som till slut helt tar överhanden och uppvärmningen skenar väg, oavsett vad människan gör. Poängteras ska också att nämnda siffror är ett globalt genomsnitt. Över haven blir uppvärmningen troligen mindre än genomsnittet medan vissa landområden drabbas av mycket större temperaturökningar, kanske mer än dubbelt jämfört med genomsnittet för hela världen. Störst väntas uppvärmningen bli i polartrakterna och tundraregionerna men även exv. Medelhavsområdet kommer troligen att bli hårt drabbat av uppvärmningen. Särskilt sommartid väntas temperaturökningen bli mycket hög, kanske så mycket som 7-8 grader. Mer konkret betyder det att den genomsnittliga julitemperaturen i till exempel Aten blir ungefär lika hög som i centrala Saharaöknen idag.

17 november 2007 presenterade IPCC sin slutrapport om det aktuella forskningsläget och konsekvenser av uppvärmningen. Enligt den rapporten går världen mot en global klimatkatastrof om inte radikala åtgärder vidtas för att minska utsläppen och därmed bromsa uppvärmningen. Enligt IPCC måste ökningen av utsläppen av växthusgaser ha stannat av senast 2015, annars blir det omöjligt att begränsa den genomsnittliga temperaturökningen till max 2,0 grader fram till år 2100 vilket anses vara den kritiska nivån för att förhindra en temperaturökning på 3–4 grader eller ännu mer vilket skulle få ödesdigra konsekvenser, man underströk igen att allra hårdast drabbas den fattiga delen av jordens befolkning.[43] Klimatforskarna i IPCC anser med andra ord att det måste vara slutdebatterat om orsakerna till att jordens medeltemperatur höjs.[44]

Under FN-s klimatkonferrens på Bali i december 2007 presenterades ny data som visar att perioden 1998-2007 globalt är den varmaste tioårsperioden som man någonsin registrerat och 11 av de 13 varmaste åren har registrerats sedan 1995.[45] Enligt Röda korset noterades också rekordmånga väderrelaterade naturkatastrofer under 2007 men samtidigt färre döda och skadade.[46] I absolutmässiga tal har ingen nettoökning av den globala temperaturen noterats sedan 1998 trots fortsatta utsläpp av bland annat CO2.

1997-98 drabbades emellertid världen av den kraftigaste El Niño perioden på åtminstone ett sekel, ett fenomen som höjer jordens medeltemperatur. 2005 var globalt nästan lika varmt som 1998, enligt bla Nasa t.om något varmare än 1998 utan att vara ett El Nino-år.[47] Enligt Met office, Storbritanniens motsvarighet till SMHI, var 2005 det hittills varmaste året på norra halvklotet.[48] Enligt den ryska vädertjänsten var 2007 det varmaste året som registrerats i Ryssland och vintern 2006/2007 på Norra halvklotet var den varmaste som registerats i stora delar av centrala och norra Europa.[49][50]

redigera Andra rapporter

  • Parallellt med att IPCC presenterat nya data under 2007 (vars data inkluderar forskningsresultat t.om år 2006) har det kommit andra larmrapporter om den globala uppvärmningen. I oktober 2007 presenterades en studie som visade att koldioxidhalten i atmosfären stiger fortare än vad IPCC beräknat. Den primära orsaken är kraftigt ökade utsläpp från framförallt Kina och Indien som är hem för närmare 2,5 miljarder av jordens samlade befolkning på drygt 6,5 miljarder människor. Enligt denna rapport tycks också naturens egen förmåga att absorbera utsläppen ha passerat bristningsgränsen. Skulle detta stämma menar författarna till rapporten att risken är stor att temperaturökningen hamnar i det övre gränsen av IPCC:s beräkningar, det vill säga cirka 4,5–6 grader fram till 2100.[51]
  • En annan rapport som fick stor uppmärksamhet visade att rekordmycket is smält i Norra Ishavet under sommaren 2007 och att istäcket hade fortsatt att krympa ända in i oktober. Någon liknande avsmältning av istäcket i Norra Ishavet under sommaren har aldrig observerats tidigare - det tidigare rekordåret var 2005.[52]. Mycket tyder på att Norra Ishavet kommer vara helt isfritt sommartid betydligt tidigare än man beräknat så sent som för några år sedan. Då talades det om en tidsrymd på ca 40 år in i framtiden. Nu talas det istället om 15-20 år in i framtiden och Al Gore som ihop med IPCC 2007 mottog Nobels fredspris varnade i sitt tacktal att det kan gå så fort som sju år och hänvisade till en ny forskningsrapport som ska presenteras inom kort. Andra t.ex svenske meteorologiprofessorn Erland Källén som är medlem i IPPC menar emellertid att det är mycket osannolikt att Norra Ishavet skulle vara isfritt sommartid redan om sju år. Visserligen håller han med om att avsmältningen 2007 var exceptionellt stor men att det är osannolikt att avsmältningen kommer vara lika stor kommande år. [53].
  • I september presenterades en rapport som starkt varnade för att ökningen av utsläppen av växthusgaser från turistindustrin kommande decennier kommer skena bortom all kontroll om ingenting görs. I t.ex Kina som pekas ut som ett av nyckelländerna för att komma tillrätta med utsläppsproblemen beräknas befolkningen göra 34 miljoner resor till utlandet 2007. Redan 2020 beräknas den siffran ha tredubblats till 100 miljoner utlandsresor. Globalt står flyget för 50 % av utsläppen från turistindustrin och det är en siffra som väntas öka framöver. En annan faktor som driver på utvecklingen mot allt större utsläpp från turistindustrin är att resenärerna får allt mer pengar och därmed även väljer att göra långa resor till fjärran länder och man väljer också många gånger allt lyxigare boende som därmed också slukar mer energi. Sammanfattningsvis menar man att om man inte får bukt med denna galopperande utveckling kommer det också bli omöjligt att uppfylla framtida mål om utsläppsminskningar vilket i förlängningen också kan leda till betydligt större och snabbare temperaturökningar än IPCC har beräknat. [54]
  • 27 november 2007 kom ett annat FN-organ,UNDP (United nations developement program) med ytterligare en alarmerande rapport. Enligt UNDP krävs omedelbara och kraftfulla åtgärder för att förhindra en klimatkatastrof som obönhörligen kommer drabba den fattiga delen av världen hårdast. Enligt rapporten har mänskligheten max 10 år på sig att vidta åtgärder som hindrar en fortsatt ökning av utsläpp från växthusgaser. På sikt krävs dessutom en mycket kraftig minskning av utsläppen för att så småningom hejda uppvärmningen. [55]
  • Samtidigt som FN-s stora klimatkonferens på Bali december 2007 pågick presenterades en amerikansk studie som visar att zonen med tropiskt klimat expanderar norr och söderut mycket fortare än vad man räknat med tidigare. Tidigare har man beräknat att den tropiska klimatzonen skulle förflytta sig två breddgrader (drygt 200 km) norrut, resp söderut fram till år 2100. Enligt den nya studien avancerade emellertid den tropiska klimatzonen, beroende på region 200-480 km norrut, resp söderut perioden 1979-2005. Klimatmodellernas "värsta fall scenario" skulle därmed redan ha besannats och åtminstone i en del regioner överträffats. Även denna studie tyder därmed mycket på att klimatförändringarna går fortare än vad man räknat med tidigare. När tropikerna "rör sig" norrut, resp söderut innebär det att de mycket torra zonerna runt norra och södra vändkretsen också avancerar. Fortsätter trenden blir effekterna mycket svåra för t.ex Medelhavsområdet, södra USA, Australien och Sydafrika, dessutom betydligt snabbare än väntat. [56]
  • I mars 2008 presenterade forskare från University of California, Barkely universitetet och UC San Diego en ny studie om Kinas utsläpp av växthusgaser. Och slutsatsen var, enligt forskarna alarmerande. Enligt denna studie ökar utsläppen från Kina mycket snabbarare än vad IPPC kalkylerat i sina sina prognoser. Perioden 2004-2010 beräknas utsläppen av CO2 öka med 11 % årligen, jämfört med 2,5-5 % i IPPC-s beräkningar. I förlängningen anser man detta innebär att det kommer bli mycket svårare att nå målen om minskade utsläpp globalt än man trott tidigare. [57]
  • I juni 2008 presenterades nya data som visade att istäcket i Norra Ishavet fortsätter att minska mycket snabbt, Enligt amerikanska forskare tyder mycket nu på att avsmältningen år 2008 kommer bli ännu större än föregående år. Det blir i så tredje gången den sebaste 4-årsperioden som män mäter upp en rekordstor avsmältning av istäcket i Arktis. Några forskare tror t.om att själva nordpolen kan vara isfri redan sensommaren/tidiga hösten år 2008, det har troligen inte skett på minst 100 000 år. Vid samma tid presenterade en svensk forskargrupp sn studie som visar att inflödet av varm luft från jordens varmare regioner till Arktis ökat markant under senare år. Det förstärker ytterligare den mycket snabba uppvärmningen av Arktis och enligt forskargruppen kan det bidra till och förklara att klimatförändringarna i regionen tycks gå fortare än vad man beräknade för bara några år sedan [58].

redigera Förväntade effekter

Huvudartikel: Följder av en global uppvärmning

De förväntade följderna av en global uppvärmning är många och varierande, både för den naturliga miljön och för den mänskliga civilisationen. Sådana effekter kan visa sig som höjning av havsnivån, följder för jordbruket, fortsatt förtunning av ozonlagret, fler perioder med extrem nederbörd, torkperioder och spridning av sjukdomar. I vissa fall har vi redan börjat se effekterna, även om det inte går att ge global uppvärmning skulden för specifika väderfenomen. Speciellt står det eventuella sambandet mellan tropiska orkaner och global uppvärmning under stor debatt. [59] [60] [61]

De uppräknade följdernas omfattning och sannolikheten att de ska inträffa är väldigt omdebatterat. En sammanfattning av möjliga följder kan hittas i rapporten som gjorts av IPCC Working group II.

redigera Effekter på ekosystem

Både direkta och indirekta effekter av den globala uppvärmingen - som stigande temperaturer, förändrade snö- och isförhållanden, stigande havsnivåer och väderförändringar - kan få effekter inte bara för människan, utan en klimatförändring påverkar en rad processer som i sin tur styr hela ekosystems struktur och funktion. Djur- och växtlivet kan komma att tvingas till anpassningar då deras naturliga miljö förändras. Vissa arter kan trivas och frodas, medan andra kan tvingas till förflyttning eller i värsta fall bli utrotade. Om årstidernas rytm rubbas kan detta ge konsekvenser i form av tidigare eller senare migrationsdatum för flyttfåglar, vilket i sin tur kan göra att balansen mellan rovdjur och bytesdjur förändras. Återkommande tö- och frostväxlingar gör att isbildningen ökar nära marken och gör att vissa arters födotillgång försämras. Områden med permafrost väntas också minska och istället övergå till myrmarker. Klimatexperter är även oroliga för frigörelse av stora mängder metangas när tundraområden töar, vilket i sin tur ytterligare späder på drivhuseffekten [62] . Andra effekter är förskjutning av trädgränser och andra vegetationszoner, försurning av havet vilket direkt påverkar världens korallrev.

redigera Effekter på glaciärer och havsnivån

Huvudartikel: havsnivåökning
Glaciärers viktbalans de senaste 50 åren, enligt WGMS och NSIDC. Kurvan visar att trenden med negativ nettobalans fortsätter.

Global uppvärmning har lett till att världens glaciärer upplever en negativ nettobalans, vilket innebär att glaciärerna drar sig tillbaka och krymper världen över. Avsmälting leder till förhöjd havsnivå och sämre tillgång på färskvatten.

IPCC har beräknat att havsnivån kommer att stiga runt 10-80 cm (mest sannolikt mellan 30-60 cm). mellan åren 2000–2100. Nivån har redan stigit cirka 15-20 cm under åren 1900–2000.

redigera Eventuella åtgärder

Ett ökande antal källa behövs klimatexperter avfärdar människans roll i den uppmätta uppvärmingen, och det råder stor osäkerhet runt hur mycket klimatet kommer att ändras i framtiden. Trots att de flesta klimatstudier endast fokuserar på förändringar fram till år 2100 så antar vissa forskare att en fortsatt uppvärming kan komma att fortsätta, då koldioxid har en livslängd i atmosfären kring 50 till 200 år. [63] Vad som bör göras för att åtgärda en eventuellt mänskligt åstadkommen global uppvärmning och dess eventuella konsekvenser är ett politiserat ämne som orsakar stor debatt. En svensk forskare som avfärdar katastrofscenarierna är Gösta Walin, sammanfattat i sex punkter vid ett föredrag (2004) [64].

redigera Se även

redigera Källor

  1. ^ http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5677-8.pdf Sammanfattning för beslutsfattare IPCCs rapport WG1 2007].
  2. ^ Sammanfattning av IPCC:s syntesrapport 2007.
  3. ^ Hegerl, Gabriele C.; et al. (2007). Understanding and Attributing Climate Change (PDF). Climate Change 2007: The Physical Science Basis. Contribution of Working Group I to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change. Intergovernmental Panel on Climate Change. Läst 2008-02-21. Citat: Recent estimates (Figure 9.9) indicate a relatively small combined effect of natural forcings on the global mean temperature evolution of the seconds half of the 20th century, with a small net cooling from the combined effects of solar and volcanic forcings
  4. ^ Ammann, Caspar.; et al., Solar influence on climate during the past millennium: Results from ransient simulations with the NCAR Climate Simulation Model Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America. 104. (10).sid. 3713–3718. Citat: However, because of a lack of interactive ozone, the model cannot fully simulate features discussed in (44)." "While the NH temperatures of the high-scaled experiment are often colder than the lower bound from proxy data, the modeled decadal-scale NH surface temperature for the medium-scaled case falls within the uncertainty range of the available temperature reconstructions. The medium-scaled simulation also broadly reproduces the main features seen in the proxy records." "Without anthropogenic forcing, the 20th century warming is small. The simulations with only natural forcing components included yield an early 20th century peak warming of ≈0.2 °C (≈1950 AD), which is reduced to about half by the end of the century because of increased volcanism.
  5. ^ The Science Of Climate Change. Royal Society (2001). Läst 2008-02-21.
  6. ^ Joint science academies' statement: Global response to climate change. Royal Society (2005). Läst 2008-02-21.
  7. ^ Joint science academies' statement on growth and responsibility: sustainability, energy efficiency and climate protection. Potsdam Institute for Climate Impact Research (2007). Läst 2008-02-21.
  8. ^ Don't fight, adapt. National Post (2007). Läst 2008-02-21.
  9. ^ A guide to facts and fictions about climate change. Royal Society (2005). Läst 2008-02-21. Citat: "However, the overwhelming majority of scientists who work on climate change agree on the main points"
  10. ^ Beyond the Ivory Tower: The Scientific Consensus on Climate Change. Science (2004).
  11. ^ Journal of Climate.
  12. ^ UNFCCC ord.
  13. ^ GISS NASA.
  14. ^ realclimate.org.
  15. ^ IPCC, 2007: Summary for Policymakers. In: Climate Change 2007: The Physical Science Basis, (3,7 MB) Contribution of Working Group I to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change
  16. ^ [1]
  17. ^ [2]
  18. ^ Nicolas Caillon, Jeffrey P. Severinghaus, Jean Jouzel, Jean-Marc Barnola, Jiancheng Kang, Volodya Y. Lipenkov, Timing of Atmospheric CO2 and Antarctic Temperature Changes Across Termination III (2003) Science. 299. sid. 1728-1731.
  19. ^ IPCC Climate Change 2001:Working Group I: The Scientific Basis.
  20. ^ Trends in Atmospheric Carbon Dioxide.
  21. ^ NOAA/ESRL Global Monitoring Division.
  22. ^ Stockholms Universitet.
  23. ^ Frank Keppler, John T. G. Hamilton, Marc Brass och Thomas Rãckmann (18 januari 2006). Global warming - the blame is not with the plants. Läst 25 augusti 2008.
  24. ^ IPCC: tabell över källor till metanutsläpp.
  25. ^ Special Report on Emissions Scenarios.
  26. ^ United Nations Framework Convention on Climate Change, Greenhouse Gas Inventory Data.
  27. ^ Livestock´s long shadow -- Rapport från FNs jordbruksorgan FAO 2007 (pdf)
  28. ^ Artikel i Guardian.
  29. ^ Quantitative Comparison of Observed and Modelled Climate Change.
  30. ^ Studies linking forcing and response through correlation techniques.
  31. ^ Global Mean Radiative Forcings, tabell.
  32. ^ Stott et al. 2003 [3]
  33. ^ Marsh and Svensmark 2000 [4]
  34. ^ Reconstructions of past variations of total solar irradiance.
  35. ^ How unusual is today’s solar activity?.
  36. ^ Sun's Direct Role in Global Warming May Be Underestimated.
  37. ^ Changes In Solar Brightness Too Weak To Explain Global Warming.
  38. ^ Jordens klima påvirkes af eksploderede stjerner. Danmarks rumcenter. Läst 25 april 2008.
  39. ^ Postrel, Virginia och Postrel, Steven R. (oktober 1998). Stars in Her Eyes. reason.com. Läst 25 april 2008.
  40. ^ The scientific consensus of climate change.
  41. ^ NIPCC-rapporten kan läsas här: Nature, Not Human Activity, Rules the Climate. De 400 undertecknarna finns inte listade i rapporten.
  42. ^ Hannes Delling. ”Människans effekter på naturen större än väntat”. (sv) Dagens nyheter, 10 april 2007. Läst 25 augusti 2008.
  43. ^ [5]
  44. ^ [6]
  45. ^ Susanna Baltscheffsky. ”Varmaste decenniet hittills”. (sv) Svenska Dagbladet, 13 december 2007. Läst 25 augusti 2008.
  46. ^ TT. ”Katastrofer slår rekord”. (sv) Aftonbladet, 13 december 2007. Läst 25 augusti 2008.
  47. ^ Rob Gutro (24 januari 2006). 2005 Warmest Year in Over a Century (HTML) (engelska). NASA. Läst 25 augusti 2008.
  48. ^ Richard Black (15 december 2005). 2005 warmest on record in north (HTML) (engelska). BBC. Läst 25 augusti 2008.
  49. ^ SMHI. Det globala väderåret 2007 (svenska). Läst 25 augusti 2008.
  50. ^ SMHI (3 april 2007). Februari 2007 - Mellaneuropas hittills varmaste vinter (HTML) (svenska). Läst 25 augusti 2008.
  51. ^ [7]
  52. ^ Nya rön om Arktis is
  53. ^ [8]
  54. ^ [9]
  55. ^ [10]
  56. ^ [11]
  57. ^ [12]
  58. ^ Annika Nilsson (13 juni 2008). Nordpolen kan bli isfri i sommar. Dagens Nyheter. Läst 25 augusti 2008.
  59. ^ Philip J. Klotzbach och William M. Gray. EXTENDED RANGE FORECAST OF ATLANTIC SEASONAL HURRICANE ACTIVITY AND U.S. LANDFALL STRIKE PROBABILITY FOR 2006. Läst 25 augusti 2008.
  60. ^ Gavin A. Schmidt (20 mars 2006). Reactions to tighter hurricane intensity/SST link. realclimate.org. Läst 25 augusti 2008.
  61. ^ Dr G.B. Love. Statement on Tropical Cyclones and Climate Change. Läst 25 augusti 2008.
  62. ^ Climate warning as Siberia melts.
  63. ^ EPA: Global Warming Potentials and Atmospheric Lifetimes.
  64. ^ föredrag vid GVC (2004-12-17

redigera Externa länkar
All Right Reserved © 2007, Designed by Stylish Blog.