Inkorporering.html



Inkorporering är när en administrativ enhet utökar sitt territorium. Motsatsen kallas exkorporering. I den svenska stads- och kommunhistorien innebar oftast inkorporering att en stad införlivade hela eller delar av omkringliggande landskommuner med sitt område. Stads- och kommunhistorikern tillika borgarrådet Yngve Larsson (1881-1977) kallar detta för total respektive partiell inkorporering.

Istället för total inkorporering användes vid de landsomfattande kommunreformerna 1952 och 1971 begreppet sammanläggning. Vid en inkorporering anses en bestående kommun utvidgas med det inkorporerade området. Vid en sammanläggning bildas i stället en helt ny kommun av de kommuner som läggs samman. Yngve Larsson diskuterar i sin doktorsavhandling (1913) om sammanläggningar är något annat än totala inkorporeringar men ansåg redan då att det är "en ren formell fråga av ringa praktisk betydelse" eftersom det ändå är var centralorten hamnar som visar vilket område som inkorporerar vilket.

redigera Referens

• Yngve Larsson (1913). Inkorporeringsproblemet. Stadsområdets förändringar med särskild hänsyn till svensk förvaltningspraxis, 1–2.  (doktorsavhandling, Svenska stadsförbundets skriftserie)