|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Jan Arne Björklund, född 18 april 1962 i Skene i Västra Götalands län, är en svensk folkpartistisk politiker och Sveriges utbildningsminister sedan 2007. Han efterträdde Lars Leijonborg som folkpartiets ordförande vid partiets landsmöte 7 september 2007. I Fredrik Reinfeldts första regeringsbildning 2006 utsågs Björklund till skolminister. Han övertog efter partiledarbytet år 2007 Leijonborgs roll som departementschef på utbildningsdepartementet och därmed även titeln som utbildningsminister.
redigera BiografiJan Björklund växte upp i Skene, som är ett samhälle i Marks kommun i Västra Götalands län (tidigare Älvsborgs län). Hans far var innehavare av en järnaffär, medan hans mor var flykting från Norge och kom till Sverige 1945. Björklund gick ut grundskolan i Skene 1978, där han var ordförande i elevstyrelsen det sista året.[1] Vid Marks Gymnasieskola i Skene läste han treårig samhällsvetenskaplig linje, och var åter aktiv i elevstyrelsen.[2] redigera Militär karriärÅren 1981-1982 gjorde Björklund värnplikten vid Älvsborgs regemente (I15) i Borås. År 1982 tog han värvning vid samma regemente och blev fänrik. Detta var början till hans karriär inom försvaret. Han erhöll 1985 examen vid officersskolan vid Hallands regemente (I16). Åren 1985-1986 gick han en officerskurs vid Militärhögskolan Karlberg och blev löjtnant, varefter han värvades till Livgardet till häst (K1), där han blev chef för beredskapsplutonen. År 1988 tog Björklund examen från Krigshögskolan, blev kapten och flyttade sedan till Svea livgarde (I1), där han stannade i olika tjänster under resten av sin militära karriär. Mellan åren 1991 och 1993 studerade han åter vid Militärhögskolan Karlberg och blev major. Efter detta tillträdde han tjänsten som chef vid stadsskyttebataljonen.[3] Vid samtliga militära examina fick Björklund högsta betyg. Bland befälen ansågs han lysande och förväntades kunna gå mycket långt inom det militära.[3] Bland de värnpliktiga han utbildade, var många omdömen positiva, men det fanns även negativa synpunkter.[3] År 1994 tog Björklund tjänstledigt från armén för att i stället ägna sig åt politik på heltid. Han deltog vid flera militärövningar men övergick 2005 till reserven. Enligt uppgift planerar han att lämna aktiv tjänst inom försvaret den 1 januari 2008. redigera Politisk karriärÅr 1976 gick Björklund med i Folkpartiets ungdomsförbund (nuvarande Liberala ungdomsförbundet).[3] År 1985 utsågs han till andre vice ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund, och i den egenskapen valdes han 1987 in i folkpartiets partistyrelse. År 1991 blev han kommunalpolitiker och ledamot av skolstyrelsen. Björklund var ledamot i kommunfullmäktige i Stockholms stad 1994–2006, skolborgarråd 1998–2002 och oppositionsborgarråd 2002–2006. År 1995 kom han in i partiledningen och 1997 blev han folkpartiets andre vice ordförande. Björklund är riksdagsledamot sedan 2006 och skolminister sedan 2006. Sedan 7 september 2007 är han ordförande för folkpartiet. Björklund avser att genomföra en skolreform, som innebär att lärare skall ge skriftlig information till eleverna från första skolåret. Läraren kan välja att inkludera omdömen med betygsliknande karaktär; sådana omdömen är dock inte formellt betyg och ges inte enligt någon officiell skala. Reformen genomförs från hösten 2008. redigera PartiledarkandidatVid Bengt Westerbergs avgång som partiledare 1994 nämndes Björklund som en tänkbar efterträdare.[4] Även när Lars Leijonborg meddelade sin avgång beskrevs Björklund av många som en tänkbar partiledare.[5] Efter Lars Leijonborgs beslut att avgå som partiledare, framstod Björklund som den starkaste kandidaten. Vissa socialliberaler inom partiet lyfte fram EU-ministern Cecilia Malmström, men sedan hon öppet tackat nej saknades motkandidater. Den 15 juni 2007 bekräftades majoritetsbedömningen, när valberedningen, efter att 22 av 25 partidistrikt nominerat Björklund, utsåg denne som kandidat till höstens landsmöte. Vid landsmötet blev han även vald till ny partiledare 7 september 2007. redigera Skolpolitik
Björklund debatterar med lärare från TV-serien Klass 9A.
Björklund har varit kritisk till vad han menar är socialdemokratisk "flumskola".[6] Med detta menas en skolpolitik som enligt Björklund utmärks av:
Istället eftersträvar Björklund en skola med fungerande arbetsmiljö där lärarna får möjlighet att vara goda ledare. Lärarna skall ha fördjupade ämneskunskaper och eleverna stimuleras att utveckla kunskaper och färdigheter i enlighet med förmåga och intresse. Skolan skall präglas av ett bildningsideal där kunskaper värderas och elevernas framsteg kontinuerligt utvärderas i syfte att finna behov av ytterligare stödinsatser. Björklund menar att historieämnet har minskat kraftigt i den svenska grundskolan, vilket är en utveckling han är kritisk till. Han är också kritisk till skolor där eleverna har ett bestämmande inflytande – en ordning han har liknat vid ett sjukhus som drivs av patienterna istället för av medicinskt sakkunniga.[7] Björklund vill införa lärarlegitimation och en nationell skolinspektion.[8] Vid riksdagsvalen 2002 och 2006 ledde Björklund de borgerligas gemensamma skolgrupp och var en självklar kandidat till posten som skolminister vid regeringsskiftet 2006. Högt prioriterade frågor i den befattningen har med hans egna ord varit, att "återupprätta bildningsskolan" och ersätta socialdemokraternas "flumskola", genom att exempelvis öka undervisningstimmarna i svenska, historia och religionskunskap, minska antalet håltimmar, förbjuda elevstyrda skolor, tvångsförflytta mobbare, införa betygsliknande omdömen från tidigare årskurser än hittills, samt genom att ge lärare rätt att beslagtaga mobiltelefoner.[9] Radioprogrammet Kris i skolan i P1 menade att Jan Björklund fört fram misstolkad statistik för att underbygga sina teser om den socialdemokratiska "flumskolan".[10] P J Anders Linder menar dock att Björklunds uttalanden ligger väl i linje med många av Skolverkets och Högskoleverkets utvärderingar.[11] Björklund har även själv svarat och menar att nationella och internationella undersökningar i allt väsentligt ger stöd för hans åsikter.[12] redigera Försvars- och utrikespolitikBjörklund anser, liksom folkpartiet officiellt, att Sverige bör gå med i NATO. År 2002 tog Björklund ställning för ett svenskt deltagande i invasionen av Irak under villkor att den fick stöd av FN. redigera Referenser
redigera Noter
redigera Externa länkar
Statsminister: Fredrik Reinfeldt (m)
Statsministerns ställföreträdare, departementschef: Maud Olofsson (c) Statsråd, departementschefer: Beatrice Ask (m) • Carl Bildt (m) • Sten Tolgfors (m) • Göran Hägglund (kd) • Anders Borg (m) • Jan Björklund (fp) • Eskil Erlandsson (c) • Sven Otto Littorin (m) • Nyamko Sabuni (fp) • Andreas Carlgren (c) • Lena Adelsohn Liljeroth (m) Statsråd, övriga: Cecilia Malmström (fp) • Tobias Billström (m) • Ewa Björling (m) • Gunilla Carlsson (m) • Maria Larsson (kd) • Cristina Husmark Pehrsson (m) • Mats Odell (kd) • Lars Leijonborg (fp) • Åsa Torstensson (c) Tina Acketoft • Gunnar Andrén • Hans Backman • Agneta Berliner • Anita Brodén • Jan Ertsborn • Eva Flyborg • Karin Granbom • Liselott Hagberg • Carl B. Hamilton • Solveig Hellquist • Tobias Krantz • Nina Larsson • Camilla Lindberg • Maria Lundqvist-Brömster • Fredrik Malm • Ulf Nilsson • Christer Nylander • Birgitta Ohlsson • Johan Pehrson • Karin Pilsäter • Mauricio Rojas • Lars Tysklind • Barbro Westerholm • Allan Widman • Cecilia Wigström • Cecilia Wikström • Christer Winbäck |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| All Right Reserved © 2007, Designed by Stylish Blog. |