Saltsjöbanan.html



Ett tåg på Saltsjöbanan vid Henriksdals station

Saltsjöbanan är en järnväg som går mellan Slussen i Stockholm och Saltsjöbaden i Nacka kommun. Banan, som har 18 stationer och är 18,6 kilometer lång^[1], trafikeras av lokaltåg på två linjer för Storstockholms Lokaltrafik. Entreprenör för trafiken är Veolia Transport. En vanlig vintervardag görs 19 600 resor med Saltsjöbanan^[2].

redigera Linjer

Saltsjöbanan
Slussen L25 tunnel 600 m Danviksbron 200 m Henriksdal Henriksdalstunneln 350 m Länsväg 222 Sickla Nacka Saltsjö-Järla Lillängen Storängen Saltsjöbadsleden Saltsjö-Duvnäs Spår till grusgropen i Snörom Nedlagt ca 1899 Östervik Fisksätra Igelboda L26 Tippen Tattby Tattbytunneln 100 m Erstaviksbadet Solsidan L26 Neglinge Ringvägen Saltsjöbaden L25

Saltsjöbanan ingår i SL:s spårtrafiksystem och trafikeras av två olika linjer, från klockan 05 på morgonen till klockan 01 på natten. En längre linje (L25) går mellan Slussen och Saltsjöbanan, och en kortare (L26) går mellan Igelboda och Solsidan. Byte mellan de två linjerna sker över plattform vid Igelboda. Tågen stannar normalt vid alla mellanliggande stationer och går i regelbunden 20-minuterstrafik under dagtid på vardagar, och var 30:e minut på kvällar och helger. I rusningstrafik går tågen i oregelbunden 15-20 minuterstrafik och vissa tåg är snabbtåg som inte stannar på alla stationer mellan Fisksätra och Slussen. ^[3]

Linjerna är cirka 16 respektive 3 kilometer långa. Banan är till största delen enkelspårig vilket begränsar möjligheterna att köra tätare trafik. ^[4]

redigera Historik

Banan invigdes den 1 juli 1893. Banan tillkom i samband med byggandet av Saltsjöbaden. Knut Agathon Wallenberg ville göra Saltsjöbaden till en exklusiv badort. Saltsjöbanan var nödvändig för att skapa enkla kommunikationer till och från Stockholm.

Fram till 1913 bedrevs trafiken med ångtåg, därefter elektrifierades banan. 1914 öppnades även grenbanan Igelboda-Solsidan.

Saltsjöbanans station i Storängen

Från början drevs banan av Järnvägs AB Stockholm-Saltsjön, med familjen Wallenberg i spetsen. Banan var redan från start mycket lönsam, bland annat genom den godstrafik som Wallenbergfamiljens företag i Nacka genererade, till exempel Atlas Diesel, de Lavals Ångturbin med flera.

1964 träffades den så kallade Hörjelöverenskommelsen om samordning av all kollektivtrafik i Stockholms län, och från 1969 tog landstinget via det nya bolaget SL över driften.

Ursprungligen fanns spårförbindelse med stambanan vid Slussen i form av ett gatuspår. Bilismen krävde mer plats, så den ersattes med ett hamnspår längs Södermalms södra strand till Stockholms södra. Denna förbindelse har dock inte använts på många år och är delvis överasfalterad. Den är inte framkomlig utan omfattande röjning av hinder. I praktiken är Saltsjöbanan således numera isolerad från övriga spårsystem och fordonstransporter till och från banan sker på vägnätet med hjälp av trailer.

redigera Fordon

Ett tåg kommer ut ur Henriksdalstunneln och korsar Värmdöleden på väg mot Saltsjöbaden

Geografiskt korrekt karta över Saltsjöbanan

De vagnar som används på Saltsjöbanan i dag är tvåvagns motorvagnssätt av typerna C10- C11, ursprungligen beställda som tunnelbanevagnar men konverterade före leveransen. De har 72 sittplatser, och är 17,6 m långa. Man kör upp till sex stycken hopkopplade. Två av motorvagnssätten är ombyggda från tunnelbanevagnar (litt C8). Tidigare fanns även två motorvagnar litt C16, ombyggda från tunnelbanevagnar litt C6, som kunde användas ensamma eller i tåg med udda antal vagnar.

redigera Framtid

Långt framskridna planer finns på att ge Saltsjöbanan en ny infart till Stockholms innerstad. Denna kommer att vara gemensam med Tvärbanan, då de två banorna skall knytas samman. Det förslag man nu arbetar vidare med omfattar en omläggning till en sträckning runt Henriksdalsberget samt en högre bro över Danvikskanalen för att undvika broöppningar. En ny gemensam slutstation skall också anläggas i berget intill Slussens tunnelbanestation. Det blir dubbelspår Slussen-Nacka. I samband med detta byggs Saltsjöbanan om till spårväg av samma standard som Tvärbanan för att skapa bättre förutsättningar för gemensamma hållplatser och möjliggöra integrerade trafiklösningar. Tanken är bland annat att man ska få en mer rationell hantering av fordon och tekniska system på de båda banorna. I den planerade ombyggnaden ingår även en viss utbyggnad av dubbelspår, vilket möjliggör 10-minuterstrafik mot dagens 20-minuterstrafik. ^[5]

Projektets lämplighet har ifrågasatts, bland annat sett till antalet sittplatser på tågen. Spårvagnarna på Tvärbanan har färre sittplatser än de vagnar som används på Saltsjöbanan i dag, och ombyggnaden medför att man får kortare hållplatser och därmed kortare tåg. Detta är enligt samrådshandlingarna tänkt att kompenseras med en högre turtäthet för tågen, men i princip innebär de kortare tågen att det blir ungefär samma sittplatskapacitet som idag, och att en framtida utökning av antalet sittplatser försvåras.

I början på 2007 tog SL ett inriktningsbeslut på att genomföra projektet med planerad byggstart kring årsskiftet 2009/2010. Kostnaden beräknas bli knappt tre miljarder, men det är inte klart hur projektet ska finansieras. ^{[6] [7]}

redigera Referenser

1. ^ Saltsjöbanan - först med det mesta. Veolia Transport. Läst 2008-02-16.
2. ^ "Fakta om SL och länet år 2006. Storstockholms Lokaltrafik. Läst 2008-02-16.
3. ^ Tidtabell för Saltjsöbanan. Storstockholms Lokaltrafik. Läst 2008-02-16.
4. ^ Banguide - Saltsjöbanan. Järnväg.net. Läst 2008-02-16.
5. ^ Samrådshandling Tvärbana Ost. Storstockholms Lokaltrafik. Läst 2007-08-28.
6. ^ Mer SL-trafik vid ny trängselskatt. Storstockholms Lokaltrafik. Läst 2008-02-16.
7. ^ Anskaffningsbeslut – Fortsatt utredning av Tvärbana Ost. Storstockholms Lokaltrafik. Läst 2008-02-16.

redigera Externa länkar

• Järnväg.net:s banguide om Saltsjöbanan
• Om gamla motorvagn 15 på Saltsjöbanan