Slussen, Stockholm.html |
| | | ca | | | de | | | en | | | es | | | fr | | | it | | | nl | | | no | | | pl | | | pt | | | ru | | | ro | | | fi | | | sv | | | tr | | | vo | | |
| |  |
Stadsarkitekt Johan Eberhard Carlberg
Slussen, betecknar trafikkarusellen och landtungan mellan Gamla Stan och Södermalm i Stockholm. Området har fått sitt namn efter slussarna, men har med tiden i första hand kommit att beteckna omgivande område. Området begränsas ungefär av Slussplan, Centralbron, Hornsgatan, Götgatan, Peter Myndes Backe, Katarinavägen och Borgmästartrappan, ett område på cirka 41 000 m².
Karl-Johanslussen, som dagens trafikkanal heter, är öppen 1 maj till sista oktober och förbinder Mälaren med Saltsjön. Den består av en sluss. Segelfri höjd är 3,8m. Även den äldre Polhemslussen finns kvar men är helt överbyggd och används för reglering av Mälaren.
Innehåll |
redigera Historia fram till 1930-talet
Mellan Stadsholmen (Gamla Stan) och Södermalm gick under medeltiden Söderström som efter att Norrström hade spärrats med pålverk och bro var den enda segelbara leden. Enligt Snorre Sturlasson var det den norske kungen Olof den helige som skapade vattenleden då han blivit instängd i Mälaren av den svenske kungen lät gräva en kanal i den smala åstungan söder om Stadsholmen[1]. Med landhöjningen och den större skillnaden mellan Mälarens och Saltsjöns nivå blev det allt svårare att passera Söderström speciellt i samband med vårfloden.
Den första slussen på denna plats hette Drottning Kristinas sluss och konstruerades och byggdes av holländare 1637 till 1642. Den var 6 meter bred och 1,5 meter djup. Det står i gamla skrifter att tio stenhuggare "brännde stora stenar sönder ur slussenströmmen", det var en beskrivning av tillmakningsmetoden som användes för att ta bort berg och sten innan man kunde spränga[2]. Slussen var fösedd med s.k. vattenskruvar i vardera änden, d.v.s. vridbara, kopparklädda portar, som drogs med hjälp av hästar.
Redan i början på 1700-talet blev Drottning Kristinas sluss för liten. Åren 1744 till 1755 uppfördes en ny sluss, konstruerad av Christopher Polhem, som då var över 80 år gammal. Polhem använde samma byggnadsmetod som holländarna och lät bygga en kassun av trä vid Kornhamnstorg. Sedan flottades den på plats och kläddes med kalksten[3]. Polhem fick inte uppleva den färdiga slussen då han avled 1751, hans son Gabriel slutförde projektet. Den nya slussen var 45 meter lång, 9,6 meter bred och 3 meter djup och låg något söder om den nuvarande slussen. Den var utrustad med två broar med vindbryggor. En trämodell av Polhems sluss finns på Tekniska Museet i Stockholm.
Mot mitten av 1800-talet var det dags igen att bygga en ny sluss. Två gånger utlyste staden en tävling, men ingen anmälde sig. Nils Ericson erbjöd sig då att rita en ny sluss[4]. Även Ericson använde sig av en träkassun som tillverkades på Djurgården och han var själv chef för bygget. Nils Ericsons sluss uppfördes 1845 till 1850; även den var 45 meter lång, men 9,5 meter bred och 3,6 meter djup. Han placerade slussen intill Polhemsslussen, vid norra strömfåren av Söderström. Idag har Mälaren sitt utlopp där den låg och platsen är övertäckt; den låg ungefär där Gröna gången ligger idag.
Polhems sluss fanns på 1920-talet ännu kvar så platsen, där nuvarande Karl Johans torg bildade en liten holme mellan slussarna. Slussbroarna kunde inte bära spårvagnarna så vagnar på det norra nätet vände vid Slussplan och vagnar på det södra nätet vid Karl Johans torg och resande fick gå mellan de platserna vid byten ända fram till 1922 då broarna förstärktes.
redigera Historia efter 1930-talet
Fotograf: Holger Ellgaard
På 1920-talet uppstod det så kallade "Slusseneländet". Både båt- och biltrafiken ökade och Slussen var den enda vägen för båtar som skulle passera staden i öst-västlig riktning och för bilar i nord-sydlig riktning. Vid broöppningar kunde bilar få köa i flera timmar. När Hammarbyleden öppnades 1929 behövde broarna inte längre öppnas. Men trafikproblemen fanns kvar på grund av den kraftigt ökande biltrafiken.
I mars 1931 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att anslå erforderliga medel till en ombyggnad av slussområdet i enlighet med det förslag som framlagts av 1930 års trafikkommitté. Utförandet av arbetena uppdrog stadsfullmäktige åt gatunämnden, vilken för ändamålet tillsatte Slussbyggnadskommittén, med ledamöter från såväl gatunämnden som hamnstyrelsen. Ordförande för såväl 1930 års trafikkommitté som Slussbyggnadskommittén var borgarrådet och ordföranden i gatunämnden Yngve Larsson.[5].
På 1930-talet byggdes hela Slussenområdet om, och den nuvarande slussen, Karl-Johansslussen, byggdes. Den placerades mellan de två tidigare slussarna och invigdes den 15 oktober 1935 av kung Gustaf V.[6] I samband med byggnadsarbetena stötte man på Polhems gamla kassun från 1750-talet. Trävirket i denna var oskadat[7]. Slussbassängen är 75 meter lång, 10 meter bred och 3,5 meter djup. Samtidigt byggdes den klöverbladsformade trafikkarusellen, även den invigd 1935. Det var då ett av Europas första innerstads-trafik-klöverblad och redan förbredd för högertrafik. Arkitekterna för denna ombyggnad av Slussen var Tage William-Olsson och Holger Blom, och förslaget utarbetades i samarbete med stadsplanekontorets ingenjör Gösta Lundborg[8]. Blå gången, Gula gången och Gröna gången förbinder de olika delarna av Slussen.
redigera Historiska bilder
Några historiska bilder från slussenområdet mellan 1922 och 2005
 Slussen och Slussplan 1922 |
 Slusseneländet, trafikstockning på västra slussbron, ca 1930 |
 Byggnadsarbeten 1932 |
 Trafiken 1933, Katarinahissen i bakgrunden byggs |
 Slussområdet byggnadsarbeten 1933 |
 Slussen vid invigningen 15.10.1935 |
 Slussen vid invigningen 15.10.1935 |
 Slussen efter invigningen 1935 |
 Slussen flygfoto från 1939 |
 Slussning pågår år 1958 |
 Slussning pågår år 2005 |
 Dammluckan, Saltsjön 2005 |
redigera Slussens framtid
Åtminstone sedan 1980-talet har i flera rapporter framkommit att brokonstruktionerna är i mycket dåligt skick, beroende på sättningar orsakade av brister i pålgrundläggningen från 1930-talet och på bristande underhåll. Länge bedömdes att delar av Slussen kunde repareras, men då ingenting gjordes, innebar de fortgående sättningarna att allt mindre del kunde bevaras, och i början av 2000-talet gjordes bedömningen att ingen del kunde repareras. Flera arkitekttävlingar har hållits, men ännu är inget beslut fattat om Slussens framtid.
Senaste förslaget från mars 2007 är ett vidareutarbetat tävlingsförslag av arkitekten Ulf Christerson med mottot "Utblick Slussen". Ulf Christerson började hösten 2004 att skissa på en egen version av hur Slussen kan bli en trygg och trivsam plats för gående och för vistelse där. Idén utvecklades till att också innefatta trafikleder, broar och byggnader. Den mottogs positivt av flera politiska ledamöter i Stockholms stad. Under tiden lägger Gatu- och fastighetskontoret ner mellan två och fem miljoner kronor om året på att lappa och laga.
redigera "Nya Slussen"
Framtidens trafiklösning vid Slussen kommer förmodligen att utformas i enlighet med förslaget "Nya Slussen". Det bygger på arkitektfirmans Nyréns vinnande tävlingsförslag. Tre tunga kommunala förvaltningar, stadsbyggnadskontoret, exploateringskontoret och trafikkontoret står bakom ett gemensamt tjänsteutlåtande om slussenprojektet som offentliggjordes den 14 december 2007. Slussenprojektet går nu in i ännu en ny, minst tio år lång fas. Byggstart för "Nya Slussen" är planerat för år 2012 och hela anläggningen skulle i bästa fall kunna stå klar 2018.
redigera Slussen som knutpunkt i kollektivtrafiken
Utanför tunnelbanestationen Slussen ligger Ryssgården, ett nytt torg med ett historiskt namn. Norr om Ryssgården ligger Södermalmstorg, som är Södermalms äldsta torg. Vid Södermalmstorg ligger även Stockholms stadsmuseum och Katarinahissen.
Vid Stadsgården i direkt anslutning till tunnelbanestationen ligger Saltsjöbanans ändstation. Stationen invigdes den 22 december 1936, då under namnet Stockholm Saltsjöbanan. Tidigare stannade tågen vid Stadsgårdens station. Slussen är även namnet på en bussterminal för bussar mot Nacka och Värmdö.
redigera Slusströskeln som höjdfix
Stockholms lokala höjdsystem utgick ända fram till 1930-talet från (den västra) slusströskelns nivå där nollan låg på -3,841 i Stockholms stads nuvarande system (RH 00). Systemet användes i en del handlingar fram till 1970-talet, och Sjöfartsverket anger fortfarande på sin hemsida vattenstånden i Stockholm i detta höjdsystem.
redigera Litteratur
- Från fornborgar till flygfält, Byggförlaget, 1980
redigera Källor
- ^ Per Anders Fogelström, En bok om Stockholm, 1978
- ^ Från fornborgar till flygfält, sid. 21-22
- ^ Från fornborgar till flygfält, sid. 21-22
- ^ Från fornborgar till flygfält, sid. 23
- ^ Teknisk tidskrift : Väg och vattenbyggnadskonst, Nov 1932, läst 18 februari 2008
- ^ 1890 års män i ord och bild: en bokfilm 1890-1940 och biografiskt lexikon, fil mag John Karlzén, amanuens Nils Olsson, Gustaf Gottschalk, K G Lindeström, Svenska Kulturförlaget 1940 s. 153
- ^ Från fornborgar till flygfält, sid. 23
- ^ Stockholms stads webbplats, läst 25 april 2008]
redigera Se även
Wikimedia Commons har media som rör Slussen, Stockholm.
