Stockholms historia.html
 
| ca | de | en | es | fr | it | nl | no | pl | pt | ru | ro | fi | sv | tr | vo |


 

Stockholms stadsvapen
Stockholms stadsvapen

Stockholms historia inleds med stadens grundande under mitten av 1200-talet. Även tidigare har dock området varit bebott.

Innehåll

redigera Förhistoria

Stockholms förhistoria är höljd i dunkel. Man känner till ett nittiotal förhistoriska fornlämningar, dock inga från sten- eller bronsåldern. På nuvarande Djurgården finns fem gravfält från yngre järnålder. Inga fynd av bosättningar från denna tid har gjorts på Södermalm, Kungsholmen och Stadsholmen (dagens Gamla stan), men på den senare har man funnit några nergrävda skatter från vikingatid och tre runstenar inmurade i källare från medeltida byggnader.

Vissa källor nämner ett fiskeläge, Agnefit, beläget på det som idag kallas Riddarholmens västra del, under vikingatida 800-tal. Det finns dock inga arkeologiska fynd som bekräftar denna bys existens.

Cirka år 1010 anlades en pålspärr, eventuellt med kedjor i Norrström som på den tiden var segelbar. Avspärrningen ska ha utgjorts av pålar eller stockar och platsen skall ha kallats Stocksund. Därav fick ön där Stockholm senare skulle anläggas sitt namn, Stockholmen. Befästningsarbetena tycks därefter ha fortsatt på dagens Helgeandsholmen, enligt fynd gjorda vid utgrävningarna i samband med ombyggnadsarbetena av Riksdagshuset 1978 - 80. Senare anlades ett citadell på Stadsholmen i form av ett stentorn (den första delen av slottet Tre Kronor där Kungliga Slottet ligger idag.

Namnet Stockholm och vad det ursprungligen avsåg är dock omtvistat; vissa forskare anser att det avsåg den lilla delvis konstgjorda ö vid Almarestäket som fram till 1500-talet hyste en biskopsborg. Där fanns ett stäk som spärrade farleden till Sigtuna och Uppsala. Ordet stäk ska enligt denna teori vara besläktat med stock, staket och stake.

redigera 1200-talet

Stockholm bildades sannolikt under 1200-talet. Det finns inga bevis på att det tidigare legat en stad på samma plats, varken förhistoriska skrifter eller arkeologiska fynd. Själva namnet Stockholm nämns första gången på 1200-talet. De äldsta kända och säkert daterade bevisen för att namnet förekommer i två latinskrinva diplom. Det ena kommer från juli 1252, och det andra är ett skyddsbrev från 19 augusti 1252. Just Stockholm tros komma från antingen försvarsanordningarna byggda av trästockar, eller ordet "stock" som på gammelsvenska betyder "en samling av" vilket skulle betyda att Stockholm står för "En samling av holmar".

Birger Jarl är sannolikt grundaren av staden. Stadens huvuduppgift och fördelar var att den satte lås för Mälaren och fientliga flottor samt bildade ett centrum för både Mälardalen och över Sveriges handel. Från början var dock bara staden en fästningsstad, där handel kom i andra hand, fastän han inte hade tänkt sig det, då han redan 1252 slöt ett handelsavtal med Lübeck.

Vid Stortorget i Gamla Stan ligger Storkyrkan som är Stockholms äldsta katedral från 1200-talet. i Storkyrkan står den välkända statyn "Sankt Göran och draken".

Borgen "Tre Kronor" byggdes också den under 1200-talet i Stockholm. Kärntorget omgärdades då endast av en enkel försvarsmur, och läget var strategiskt utvalt då man därifrån kunde kontrollera sjöfarten mellan Mälaren och Saltsjön.

redigera 1300-talet

Omkring 1300 hade Stockholm med sitt handelsstrategiska läge mellan Mälaren och Saltsjön utvecklats till regionens viktigaste handelsstad. Under seklet som följde etablerades det första gatunätet och längs stadens stränder anlades bryggor. Stadsmuren fick flyttas i takt med att staden växte.

I slutet av 1310-talet donerade hertig Valdemar Magnusson en tomt på nuvarande Helgeandsholmen till Stockholms Helige Andes Hus. På denna tomt uppfördes ett sjukhus med ålderdomshem. Där fanns även en kyrkogård, ett badhus och ett kapell.

redigera 1400-talet

I början/mitten av 1400-talet hade Stockholm uppskattningsvis ca fem tusen invånare. Stockholm var under medeltiden Sveriges folkrikaste stad. De var svenskar, finländare och tyskar. Tyskarna hade en mycket stark ställning i Stockholm; det stadgades bland annat att hälften av medlemmarna i stadens råd skulle vara tyskar. Den lilla staden på Stadsholmen var trångbodd och hygienen usel. Avföring slängdes ut direkt på gatan. För att slipa trampa i avföringen hade man speciella träsulor som skyddade skinnskorna som folk ofta hade. Rent vatten var sällsynt. Detta ledde till att sjukdomar grasserade. Den täta bebyggelsen i trä var dessutom orsak till ständiga svåra bränder.

Handelsstaden Stockholm tog framför allt emot salt från Tyskland och exporterade järn från Bergslagen.

1436 omnämns Stockholm för första gången som Sveriges huvudstad i offentliga dokument.

Slitningar inon Kalmarunionen innebar starka slitningar mellan centralmakten Danmark och Sverige, vilket ledde till Engelbrektsfejderna på 1430-talet. Den slutliga brytningen mellan länderna och Kalmarunionens upplösning skedde vid slaget vid Brunkeberg den 10 oktober 1471. Händelsen finns symboliserad i Storkyrkan i staygruppen "Sankt Göran och draken". Där Sankt Göran föreställer Sten Sture den äldre och Draken Danmark.

redigera 1500-talet

Karta över Stockholm på 1500-talet
Karta över Stockholm på 1500-talet

Under 1500-talet blev det tyska inflytandet mer påtagligt än tidigare. Alla i ledande ställning talade lågtyska och antog tyska seder och bruk. Från denna tid finns fortfarande lånord i svenska språket som Borgmästare och rådhus. Staden hade nu mellan sju och åtta tusen invånare.

1520 invaderades Sverige av Danmarks kung Kristian II. Stockholm försvarades av Sten Sture den yngres änka Kristina Gyllenstierna. Kristian II ville undvika en längre belägring och träffade därför avtal om att få inta staden, mot en rad eftergifter. 7 september 1520 överlämnades så Stockholms slott till danskarna, och den 4 november kröns Kristian II som Sveriges kung i Storkyrkan. Redan ett par dagar senare, den 8 november, avrättades en rad av Kristians motståndare i det som kom att kallas Stockholms blodbad.

På midsommarafton 1523 gör Gustav Vasa sitt intåg i Stockholm. Under dennes tid som kung stärktes Stockholms betydelse i och med att han byggde upp en stark centralmakt.

Stockholm hade fått nationell betydelse som handelsstad. Viktiga exportvaror var fortfarande järn och tjära, men även koppar från Falu koppargruva. Importen bestod av salt, tyger, kryddor och örter.

redigera 1600-talet

I början av 1600-talet var Stockholm en fattig stad som mest bestod av trånga gränder och dåligt underhållna trähus. Stadens befolkning uppgick till omkring 9 000 personer.

En omfattande brand 1625 ödelade de västra delarna av Gamla stan. Inför återuppbyggnadsarbetena antog man en ny stadsplan, med ett rutnät av gator, som skiljer sig avsevärt från de tidigare ringlande gränderna i stadens äldre delar. 1636 erhöll generalkvartermästaren Olof Hansson Örnehufvud regeringens uppdrag att göra "en dessein på gatorna så på malmarna som här i staden, tagandes dem så breda som han någonsin kan", och regleringen genomfördes under ett par decennier därefter.[1] Staden började expandera utanför Stadsholmen, till malmarna. 1650 uppgick befolkningen i till 50 000 personer.

Stockholm omkring år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna, och därmed troligen inte helt tillförlitlig.
Stockholm omkring år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna, och därmed troligen inte helt tillförlitlig.

Sveriges krigsframgångar under trettioåriga kriget och under stormaktstiden spelar stor roll för Stockholm. De krigsherrar som gjort sig stora förmögenheter genom krigen anlade ståtliga palats inne i staden. På malmarna (främst Södermalm) anlades malmgårdar av de rikemän som föredrog att inte bo i den osunda Staden.

1697 eldhärjades slottet Tre Kronor. Det enda som återstod efter branden var i stort sett norra gaveln mot Norrström, som uppförts 1692 efter Tessins ritningar. Återuppbyggnaden av slottet inleddes omedelbart, men kom att avstanna 1709 och återupptogs inte förrän 1727. Det nya slottet skulle inte komma att stå klart förrän på 1750-talet. Kungafamiljen flyttade till Wrangelska palatset på Riddarholmen.

redigera 1700-talet

Georg Biurmans karta av Stockholm med omgivning 1751.
Georg Biurmans karta av Stockholm med omgivning 1751.

Början av 1700-talet innebar slutet på Sveriges ställning som stormakt. Under 1710-talet drabbades Stockholm av pesten.

I mitten av 1700-talet hade Stockholm omkring 60 000 invånare och var Sveriges största industristad. I faktorierna på malmarna gjordes försök med att tillverka siden från inhemskt odlat silke, till tobaksodlingar, allt i avsikt att göra landet oberoende av onödig import från utlandet. Under denna period, Frihetstiden, förflyttades stadens centrum till Norrmalm, där ståtliga palats och institutionsbyggnader uppfördes.

Under Gustav III:s regenttid 1771-1792 upplevde staden ett kulturellt uppsving. På kungens initiativ tillkom bland annat Hagaparken, Musikaliska akademien, Målar- och bildhuggarakademien, Svenska teatern, Kungliga stora teatern (Gustav III Opera), Kungliga Baletten, Svenska akademien samt Vitterhets- historie- och antikvitetsakademien.

Under 1700-talet började många av de gamla tätbyggda trähusen i Gamla Stan byggas om i sten.

redigera 1800-talet

Första hälften av 1800-talet innebar en stagnationsperiod för Stockholm liksom hela Sverige. Trångboddhet, fattigdom, svält, bristande hygieniska förhållanden och grasserande sjukdomar var stora problem. Missväxten i jordbruket ledde till att många människor från landsbygden sökte sig till staden och där hade svårt att finna sin försörjning. Barnadödligheten var mycket stor; nästan en tredjedel av de nyfödda dog före ett års ålder.

1850 hade Stockholm strax under 100 000 invånare. Industrialiseringen kom igång förhållandevis sent i Sverige - först på 1860- och 70-talen. Denna period kom dock att bli en av stadens mest expansiva perioder. Nya arbetstillfällen skapades, liksom nytt investeringsvilligt kapital. På 35 år kom befolkningen att öka till 300 000 invånare. En ny stadsplan togs fram under ledning av stadsplaneraren och politikern Albert Lindhagen. Den hade sin förebild i Paris' stadsplan och dess rätlinjiga system av esplanader och breda gator gav staden en prägel av storstad. De första gaslyktorna infördes, liksom hästdragna omnibusar och spårvagnar.

På 1880- och 90-talen växte den nya stadsdelen Östermalm fram på det som tidigare kallats Ladugårdslandet. Där hade tidigare legat slummässiga stugor och ruckel, samt militära garnisonsbyggnader. Istället byggdes nu lyxuösa stenhus i patricierstil för stadens överklass.

Även på Södermalm, Kungsholmen och Norrmalm bredde stenstaden ut sig allt mer. Detta ledde till förbättrade levnadsförhållanden även för arbetare och lägre tjänstemän, i förhållande till de tidigare träkåkarna.

redigera 1900-talet

Karta över Stockholms centrala delar på 1910-talet
Karta över Stockholms centrala delar på 1910-talet
Karta över Stockholm med omgivningar på 1910-talet
Karta över Stockholm med omgivningar på 1910-talet

Början av 1900-talet innebar en politiskt turbulent tid i och med arbetarrörelsens protester mot de usla arbets- och levnadsförhållandena. Det första årtiondet präglades av stora demonstrationer och i vissa fall upplopp.

Stockholm hade nu runt 300 000 invånare och staden började expandera utanför stadstullarna. Kring sekelskiftet inleddes arbetet med att elektrifiera spårvägstrafiken. Under första världskriget började man bygga speciella barnrikehus för familjer med många barn. Rinnande vatten och avlopp blev allt vanligare.

I mitten av 1920-talet inleddes den så kallade egnahemsrörelsen, som syftade till att arbetar- och hantverkarfamiljer skulle, på ekonomiskt fördelaktiga villkor kunna skaffa sig ett egna småhus. Stockholm blir den stad som har flest telefoner per invånare. 1936 invigdes Bromma flygplats, Stockholms första flygplats för landbaserade flygplan.

Högkonjunkturen under 1950- och 60-talen innebar ett mycket expansivt skede. På 1950-talet inleddes det som kallades Norrmalmsregleringen eller citysaneringen, en process som kom att pågå under hela 1960-talet och en bit in på 1970-talet. Den innebar en omdaning av främst stadsdelen Klara i centrala Stockholm. Bostads- och affärsfastigheter revs, för att ersättas med kontorsbyggnader och affärskomplex. Även stadens topografi förändrades i och med att stora delar av Brunkebergsåsen schaktades bort. Motiven var att stadens politiska ledning ville skapa en modern stadskärna för handel och näringsliv, det så kallade Stockholms city, med fungerande kommunikationer för den växande staden. Den 1 oktober 1950 invigdes den första delen av Stockholms tunnelbana mellan Slussen och Hökarängen och då tunnelbanan skulle dras vidare genom centrala Stockholm, krävdes att många fastigheter rivdes. De främsta exemplen på denna utveckling är områdena kring Hötorget och Sergels torg. Under 1960-talets senare del växte protesterna mot vad man såg som hänsynslöst skövlande av bebyggelsen i innerstaden, något som kulminerade under Almstriden i maj 1971.

Se vidare: Norrmalmsregleringen

Det började bli trångt i centrala staden. Många familjer bodde i trånga förfallna lägenheter. I slutet av 1940-talet bildades det allmännyttiga bostadsbolaget Svenska Bostäder, vars arkitekter arbetade fram stadsplaner för nya stadsdelar som skulle fungera enligt ABC-modellen (=Arbete, Bostad, Centrum). Först ut var banbrytande Vällingby, 13km väster om Stockholm City. Hit skulle den nya tunnelbanan från Kungsgatan gå, och här skulle människor bo, arbeta och kunna handla i ett komplett centrum. ABC-förorten skulle fungera som en egen stad. Med stor pompa och ståt invigdes Vällingby 1954, och nyfikna besökare strömmade till från hela världen. Flera värdinnor, kallade "Fröken Vällingby" anställdes och guidade alla besökarna runt. I det nya Vällingby fanns allt: mataffärer, klädaffärer, restaurang och dans (mycket vackra Vällingehus), ungdomsgård (Tegelhögen), biograf (byggnadsminnesmärkta Fontänen), stora fina lägenheter med gårdar där barnen kunde leka, vacker natur, och badplatserna Kanaanbadet och Maltesholmsbadet. Stora företag flyttade till Vällingby, bland annat Vattenfall som förlade sitt huvudkontor i Råcksta i Vällingby.

I samband med högertrafikomläggningen den 3 september 1967 försvann spårvagnarna från Stockholms gator. Endast de spårvagnslinjer som helt gick på egna banvallar, Nockebybanan och Lidingöbanan blev kvar. 1991 invigdes Djurgårdslinjen, en museispårväg mellan Norrmalmstorg och Waldemarsudde/Bellmansro på Djurgården. I Dennispaketet beslutades om att bygga en snabbspårväg, Tvärbanan. Den invigdes 2000 och stod klar i sin nuvarande sträckning 2002. Vissa delar av Tvärbanan går på gatumark.

Parallellt med citysaneringen på 1960-talet inleddes det så kallade miljonprogrammet, efter ett riksdagsbeslut 1964. Tanken var att färdigställa 1 miljon bostäder under 10 år. Den första miljonprogramsförorten som blev färdig var Skärholmen, söder om Stockholm. Sedan byggdes t.ex,Tensta, Rinkeby, Sätra, Bredäng,Kista, Akalla. I främst Stockholms kranskommuner tillkom nya villa- och radhusförorter.

Omdaningen av Stockholms innerstad och utflyttningen till miljonprogramsområdena, tillsammans med utglesning av bebyggelsen, kontorisering och sammanslagning av små lägenheter till större fick omfattande följder för Storstockholms demografi. Stockholms kommun nådde en topp på 810 000 invånare 1961, men under de följande 20 åren minskade befolkningsantalet till att 1981 endast uppgå till 674 000 personer. Däremot har befolkningen i kranskommunerna ökat i antal. Befolkningsmängden i Stockholms kommun har under de senare åren ökat med cirka 100 000.

redigera 2000-talet

Den 3 januari 2006 inleddes det så kallade Stockholmsförsöket, som pågick till den 31 juli 2006. Det är ett försök med trängselskatt för biltrafik i Stockholms innerstad tillsammans med utvidgad kollektivtrafik. I samband med riksdagsvalet den 17 september 2006 (som den borgerliga alliansen vann) genomfördes folkomröstningar i flera kommuner för att få svar på vad vad länsinvånarna själva tycker. En folkomröstning efter försöket ledde till att försöket blev permanent med några förändringar senare.

redigera Ett urval av händelser i Stockholms historia

redigera Extern länk

redigera Referenser

redigera Noter

  1. ^ Persson m fl 1975
  2. ^ Oscar II och hans tid 1872-1907, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13375-5 s.130
  3. ^ Gustaf V och hans tid 1907-1918, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13376-3 s.164
  4. ^ Gustaf V och hans tid 1907-1918, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13376-3 s.166
  5. ^ Gustaf V och hans tid 1907-1918, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13376-3 s.430
  6. ^ Gustaf V och hans tid 1928-1938, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13379-8 s.97
  7. ^ Gustaf V och hans tid 1928-1938, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13379-8 s.258

redigera Tryckta källor
All Right Reserved © 2007, Designed by Stylish Blog.